Vi är kemibranschens mekaniker

Artikel

[20150401]

Vi är kemibranschens mekaniker

De träkemiska rötterna i Örnsköldsvik är omtalade. Den svenska kemiindustrins jakt på förnyelsebara råvaror tar oss tillbaka till framtiden.

Större än man tror

Kemiindustrin är stor i Sverige och omsätter 200 MDSEK årligen. Med det är det Sveriges femte största industrisektor (källa Kemikalieinspektionen). Sverige är fortfarande topp-fem i frågan om att producera sulfatmassa. Koncentrationen till färre och större massabruk är tydlig. 1980 fanns 72 svenska fabriker som tillsammans producerade 10,5 miljoner ton massa. 2014 hade produktionen ökat med 21 procent samtidigt som nästan hälften av bruken var borta (Källa: Skogsindustrierna).

Träpatronerna i Västernorrland såg nya chanser att tjäna pengar på sin skog när det började startas tidningar runt om i världen. Först byggdes sliperier där träfibrerna maldes fram mekaniskt, torkades i ark och balades för slutlig användning i tidningspapper och annat tryck.

I slutet av 1800-talet kunde granflis, vars fibrer är mera lättblekta än tallens, kokas med kemikalier till pappersmassa för användning i finare tryckpapper som inte gulnade på samma sätt som det mekaniskt tillverkade papperet. Nu behövdes kokkemikalier för att frigöra fibrerna ur veden och blekkemikalier för att skapa ett blekare, vitare papper.

Sulfitfabriker började skjuta upp ur jorden. Domsjö sulfitfabrik, som startade 1903, var en föregångare på området. Den sulfitbaserade produktionen var länge populär men fick med tiden ge vika för den konkurrerande sulfatprocessen som kunde hantera fler olika trädslag och som medgav tillverkning av massa med viktiga styrkeegenskaper. Alla som varit i närheten av en sulfatfabrik känner till att den metoden också har sina avigsidor. Kemikalierna avger dofter som inte är särskilt angenäma. Så illa var det att riksdagen på 1970-talet stiftade lagar som tvingade industrin att eliminera luktproblemen.

Detta var goda nyheter för många och inte minst för Modo Chemetics i Örnsköldsvik som var mer eller mindre ensamma på marknaden med att erbjuda lösningar på problemen. I folkmun kallades företaget stundom för ”Modo Cosmetics”.

Med tanke på att Eurocon grundades av ingenjörer från Modo Chemetics kan man alltså säga att Eurocon delar vagga med delar av den svenska träkemiska industrin. Skavfötters belägna i Örnsköldsvik har de utvecklats i symbios och även om Eurocon genom åren vidgat sitt erbjudande så är pappersmassa och kemi alltjämt företagets starkaste ben.

Domsjö Fabriker är åter en ledare på området. Den gamla sulfitfabriken är idag ett ”bioraffinaderi” med 370 anställda och stark miljöprofil. Med skogsråvara som bas erbjuder man den klorfria specialcellulosa, som är unik i branschen, till textilmaterialet viskos och andra hållbara produkter. Domsjö Fabriker har varit kund hos Eurocon i många år. Så även Akzo Nobel, Sekab och andra kemiföretag i närmaste omgivningen.

– När vi säger att vi verkar inom kemibranschen kanske det låter som att vi går omkring med provrör, pipetter och vita rockar. Så är inte fallet. Vi är inne som konstruktörer inom Mekanik, El, Instrument, HVAC, säger Patrik Johansson, anläggningsingenjör på Eurocon i Örnsköldsvik.

– Det vi hjälper kemiföretagen med är bland annat att dimensionera rörledningar 28 KEMI och ventiler, göra konstruktionsritningar, layouter och kostnadskalkyler. Anläggningarna ska fungera bra både i drift och vid ett eventuellt underhåll.

Patrik Johansson som tidigare varit egenföretagare har nu jobbat 20 år på Eurocon. För ett par år sedan fick han möjligheten att följa med en kund på uppdrag ut i världen. Det var Akzo Nobel som skulle bygga en helt ny anläggning i Kina för produktion av Bermocoll som är ett förtjockningsmedel för bygg- och färgprodukter.

– Det blev ett halvår i Shanghai och Ningbo. En mycket intressant och rolig upplevelse på många sätt där jag kände att mina erfarenheter hemifrån var tillämpbara på internationell nivå.

Framtiden för kemiindustrin ser mycket spännande ut. Djärva men inte orealistiska visionärer talar om en övergång till biosamhället, där bioraffinaderier använder förnybar råvara från skogen för att producera allt från läkemedel och livsmedel till drivmedel och elproduktion. Man bedömer att massafabriker har goda förutsättningar att utgöra basen för en sådan diversifierad och storskalig produktion.

– Visst är det en möjlig framtid. Rent praktiskt går det ju att framställa i stort sett vad som helst ur råvaran ved. Med högre oljepriser skulle en sådan omställning kunna gå ganska snabbt, säger Patrik Johansson. 


Vill du veta mer?

Robert Bylin

Vice VD, kontorschef