Fredrik Lundqvist är på många sätt en typisk Euroconare. Han har rötterna i Örnsköldsvik, född i bruksorten Domsjö till och med. Han är ingenjör inom kemiteknik och har specialiserat sig på massa och papper. Givetvis håller han på Modo Hockey.

Sin arbetsplats har han i Stockholm, vilket kan framstå som en smula otypiskt. Dock inte onaturligt då Eurocon sedan länge är etablerat i huvudstaden med kontor på Liljeholmen. 

– Visst finns det massa runt Örnsköldsvik också men Stockholm är en bra utgångspunkt, det är lätt att ta sig överallt härifrån, säger Fredrik. 

Omkring honom står en skogsindustri i kraftig omvandling, där där några bruk möter större utmaningar än andra. Producenter av tryckpapper, inte minst standardtidnings- papper, ställer om till produkter med bättre framtidsutsikter.

Kemiska massabruk som tillverkar massa kan ha fortsatt gynnsamt läge, då massa inte är en slutprodukt utan säljs och förädlas vidare för användning i många olika produkter.

Många är på jakt efter nya produkter att tjäna pengar på. Ett exempel är aktörer som valt att fokusera på hygiensidan och på så sätt lyckas kliva lite utanför de vanliga konjunkturcyklerna som gäller för papper. 

– Affärsmässigt sett kan sådana ”papperstraditionella” aktörer minska konjunkturkänsligheten med hjälp av ett kundled som förbrukar – det vill säga går på toaletten – oavsett om det är finanskris eller ej, säger Fredrik Lundqvist och tillägger:

– Starkt nischade aktörer kan i vissa fall ha en gynnsam framtid. Tillverkare som i många år byggt vidare på sina specialiteter med till exempel finkartong för vissa krävande kunder är ytterligare exempel. Bruk som bara gör en typ av stor bulkprodukt är mer utsatta för konkurrens, säger Fredrik. Lokala förutsättningar såsom var i världen man har sina fabriker, skogar och marknader påverkar naturligtvis också.

Massaindustrin är hans huvudämne och de senaste tio åren har han bland annat följt utvecklingen med bioraffinaderier. Det handlar om anläggningar där produkterna i många fall är jämförbara med produkterna från petrokemins raffinaderier men med ved som råvara istället för olja. Domsjö Fabriker är ett nära och bra exempel.

I visionen om det nya biosamhället är bioraffinaderierna de goda, gröna jättarna. Man trycker in ved och andra växtdelar på ena sidan och ut, på den andra sidan, kommer mat, mediciner, drivmedel och textilier.

Tekniken är inte problemet. Den finns redan. Det fick vi påtagliga bevis för under andra världskriget när oljeimporten ströps och Sverige, med massaindustrins hjälp, såg till att bli självförsörjande på en rad områden. Ett exempel var viskosfibertillverkaren Svenska Rayon.

– Det fantastiska är att man kan tillverka i stort sett vad som helst med ved som råvara. Problemet är att det vill till miljardinvesteringar och tekniska lösningar som klarar sig i priskonkurrensen mot till exempel oljebaserade produkter, säger Fredrik Lundqvist. 

Många gånger är de ekonomiska incitamenten för nya så kallade bioraffinaderier svåra då man jämför tillverkningskostnader med till exempel petrokemiska anläggningar som är baserade på väl etablerad teknik med låg risk.

– Marknaden kommer att avgöra vilka tekniker och produkter som blir lyckosamma i framtiden men stabilare spelregler för beskattning och investeringsstöd vore önskvärt, säger Fredrik.  

Ett sätt att skapa möjligheter för fler bioraffinaderier är att bygga om befintliga massafabriker istället för att bygga nytt. Detta är ett område som Eurocon bevakar och deltar i med stort intresse.

– Idéer och koncept som handlar om att integrera nya processer i befintliga massabruk är vi riktigt bra på, säger Fredrik Lundqvist.

Fredrik Lundqvist på Eurocon i Stockholm.